En dag när jag var på väg hem från kontoret så passerade jag en mamma och hennes två barn, jag utgick från att de var hennes. Det var en son och en dotter. Sonen kunde vara ca 5 år och flickan ca 3 år. De gick där och småpratade och så hör jag den lille sonen säga: "Vet du jag såg en flicka som ville ha en fotboll" och efter en kort paus "Och en pojke som ville ha en docka." Jag hade gärna velat stanna upp och höra mammans svar eller kommentar men det hade verkat konstigt om jag bara hade stannat upp så där. Så mammans svar hänger fortfarande i luften. Hon kanske svarade: "Oj, det var väl konstigt" eller "Tycker du det var konstigt?" eller något annat.
Redan pojkens funderingar tyder på att de traditionella könsrollsmönstren har börjat få fäste i honom. Han ser redan att flickor/mammor/systrar gör och leker på ett viss sätt och han ser att pojkar/pappor/bröder gör och leker på ett helt annat sätt. Vem har lärt honom det? Det är ju inte alltid vad jag som förälder säger som betyder något. Det är snarare mina handlingar som barnen lär sig av. Pojken är ju också en del av ett större sammanhang. Han lär sig på dagis, i lekparken, bland kompisar och allt som finns runt omkring honom i samhället.
Hur lång tid tar det att förändra världen? Hur lång tid tar det att förändra invanda och stereotypa könsrollsmönster? Det vet väl ingen men en sak är säker, att om man vill förändra världen så måste man börja med sig själv. Vad bär jag med mig, vad signalerar jag och vilka värderingar, attityder och förhållningssätt har jag. All förändring börjar med och hos mig själv.
Jag avslutar med att citera en del ur Michael Jacksons "Man in the mirror"
.....I'm starting with the man in
the mirror
I'm asking him to change
his ways
And no message could have
been any clearer
If you wanna make The World
a better place
Take a look at yourself, and
then make a change......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar