Varje år vid den här tiden åker tankarna automatiskt tillbaka till sommaren då jag gjorde min allra första cykelsemester och dessutom ensam. Jag hade bestämt mig för att cykla Gotland runt. "Men är det inte trist, tråkigt och förfärligt ensamt?", undrade många. Nä, varken det ena eller andra men visst ensam var jag ju men jag kände mig aldrig ensam. Visst hade jag många och långa stunder för mig själv och det gav mig mycket tid att fundera, tänka och bara vara. Det är nyttigt att stanna upp ett tag, att ta en paus från det invanda och bara vara med och i naturen. Ingen annan litteratur än min Flora och Fauna, karta och min tomma anteckningsbok. Floran och Faunan för jag hade börjat upptäcka att allt som växer har namn, så jag ville lära mig allt om Gotlands flora och fauna. Allt lyckades jag väl inte lära mig men en hel del i alla fall. På Gotland finns ju en hel del som inte finns någon annanstans. Kartan var bra för där fanns alla cykelvägar och natursköna vägar utmärkta. Anteckningsboken för att fästa ner mina tankar och funderingar och färdvägen dag för dag.
Då var ingen uppkopplad och nåbar jämt. Då gjorde man inga statusuppdateringar och sände live från sina äventyr. Nä, dem skrev man ner i sin anteckningsbok och förevigade med hjälp av kameran. Då gick man till telefonkiosken om man ville vara nåbar. Uppkopplad var man när man såg på teve. När tevesändningarna var slut så sa man god natt och gick och la sig. Nu flyter allt ihop och dag blir natt och natt blir dag. Då, inte forntid utan 1970-/1980-tal. Det har hänt en hel del de senast 20 åren.
Då, den sommaren jag fick lära mig hur linden ser ut och framför allt hur ljuvligt den doftar. Jag bodde på ett vandrarhem i Hemse och blev där bekant med en väldigt trevlig familj, som också var växtintresserad och mycket mera kunnig än vad jag var. "Kom", sa mannen, " så ska jag visa dig linden", som just då stod i full blom i den ljumma kvällen. Kvällen var magisk och jag blev helt tagen av den ljuvliga doften. Där jag kommer ifrån, norr om polcirkeln, växer inga lindar.
Vi har en lind på våran gård. Den har stått här i snart 20 år så den har hunnit bli rätt stor. Under linden har jag skapat ett grönt rum. Lindens grenar och bladverk bildar rummets tak, blommor och buskar är rummets väggar och golvet har jag stenlagt själv. Där sitter jag och njuter av lindens doft. Och när linden blommat klart finns det annat jag kan njuta av. Jag sitter där i mörkret och lyssnar på rösterna jag hör på andra sidan vår höga häck. Jag syns inte från utsidan men jag hör det som händer där. Det är mysigt. Så ta vara på dina bara vara stunder och var du än är och just nu blommar linden.
