1 juni
Var glad min själ åt vad du har:
nu har du hundra sommardagar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens i går,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardagar per år
i morgon är den andra.

Kajenn

Livet består av mycket vardag

Bilderna är från Lena Håkanssons utställning

På Smålands museum pågår många intressanta, roliga och inspirerande utställningar och en av dem vill jag särskilt lyfta fram. Det är utställningen ’Jag är lycklig’ av Lena Håkansson. Lena är textildesigner och ställer ut textila objekt och glada tillrop. Utställningen pågår till den 15/4 2012.

Så här berättar hon själv om sig och om utställningen. Texten är hennes egen och finns med påutställningen.

”Jag är lycklig” är en utställning som förpliktigar. Är jag verkligen lycklig? Ja, det är jag. Jag är lycklig när jag broderar, syr, tecknar, trycker, arbetar med bilder i datorn, blir färdig med ett verk eller påbörjar ett nytt, får idéer, ser en bra utställning eller läser något inspirerande. Men jag är också lycklig när vardagen fungerar och inget särskilt händer, till exempel när alla i familjen hinner äta middag tillsammans i lugn och ro en vanlig vardag. Man får passa på att vara lycklig. Livet består av mycket vardag och då är det smart att inspireras av vardagen och att försöka skapa sig ett roligt och stimulerande vardagsliv.

Vad gör dig lycklig? Dela gärna med dig till andra bloggläsare

Stöd när hjärtat blöder

Bilden är tagen av Michaela Ivarsdotter - www.ivarsdotter.se

Förluster – Om sorg och omställning så löd rubriken på föreläsningen som jag var på i veckan. Det är också titeln på föreläsarens, Barbro Lennér Axelssons, senaste bok. Barbro är universitetslektor, legitimerad psykolog och psykoterapeut och finns vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Det var andra gången som jag fick tillfälle att träffa henne så här. Det är en fantastisk kvinna, som kan mycket om de ämnen som jag är intresserad av och som dessutom är väldigt rolig att lyssna på. Hon har bra röst, hon har inget fikonspråk och en skön humor som glimtar fram emellanåt.

Här följer delar av hennes föreläsning som jag minns den.
Temat för dagen var alltså förluster, sorg och livsomställning. Sorg är ju en stark och viktig känsla och tillsammans med glädje kanske de viktigaste och som har alldeles för liten plats i våra liv. Det är också en känsla som vi har svårt att handskas med och särskilt andras sorg. Ilska och aggression får däremot ta plats och är tecken på styrka medan sorg tecken på svaghet. (Den gängse uppfattningen). Bakom ilska och aggression kan sorgen dölja sig. Det är viktigt och hälsosamt med sorg och gråt. Sorg kan man känna när man förlorat en vänskap, när man genomgått en skilsmässa/separation, mist en vän, när någon nära anhörig dött, när man blivit av med sitt jobb, när livet tar en oväntad vändning, när man tvingas acceptera en förändring etc. Förluster och konflikter tillhör ju livets utmaningar och påverkar oss på djupet.

Martin Buber har sagt följande om separationer
- separationer är livets utmaningar
- varje separation är en försmak av döden
­- vi människor behöver avskedsberedskap

Martin Buber var en judisk professor i religionsvetenskap och socialfilosofi, först i Tyskland och sedan i Israel/Palestina. Han beskrivs ofta som en av 1900-talets största tänkare.

Ett sorgearbete tar tid och det tar olika lång tid för olika människor. Men hur vet man när en sorg är över? Barbro gav svaret. ”Sorgearbetet är avslutat när vi kan minnas utan smärta och satsa vår energi på framtiden i stället för på det förflutna.”

Sedan att den vi sörjt gör sig påmind ibland och emellanåt är ju rätt så trevligt och det får ses som ett sätt att vårda minnet av den.

Så här lär Kristina Lugn ha sagt. ”Det gäller att inse att livet är ett enda långt sorgearbete. I annat fall kan man aldrig ha roligt”.

Vid sorg behöver man någon att vända sig till, ett stöd, någon som hjälper en med sorgebearbetningen. Det finns olika slags stöd

Känslostöd
- samtal
­- lyssnande
- förståelse
­- bekräftande
­- uppmuntran

Kognitivt stöd
- information
­- kunskap
­- nya infallsvinklar

Praktiskt stöd
­- avlastning
­- hjälpmedel

Socialt nätverksstöd
­- gemenskap
­- kontaktforum
­- förhindra ensamhet

Men viktigt är också att få vara i fred.
Det finns en läkeört som växer i grått ljus. Den heter vara i fred. (Kerstin Ekman)

Stödet gör att man får hjälp med
- att bli förstådd
­- att strukturera problemen
­- en känslomässig ventilering och befrielse
­- stöd och trygghet
­- krisvägledning
­- konstruktiva konfrontationer
­- nya perspektiv
­- ökad öppenhet
­- ökad självkänsla och självförtroende
­- nya och värdefulla kunskaper

Det finns även komplikationer med stöd
­- stöd ges men upplevs inte av den som behöver det
­- uteblivet stöd
­- stöd upphör för tidigt
­- stöd kommer för sent
­- nätverksstress – man får/har för många kontakter
­- kriskonkurrens
­- man har olika kris- och sorgetakt
­- konflikter i bl a nya familjeformer
­- andras undvikande, osäkerhet, brist på kunskap etc.
­- rädsla att belasta
­- motstridiga råd

Vi måste forma livet när det är möjligt och uthärda de delar av livet som är nödvändigt. (Viktor Frankl)

Viktor Frankl var en österrikisk neurolog och psykiater med fokus på depression och självmord.

Hur många gånger orkar hjärtat blöda? Ja, det vet vi inte men att det hör livet till och att det går att skaffa sig beredskap för det, det vet vi.

Stöd när hjärtat blöder

Förluster – Om sorg och omställning så löd rubriken på föreläsningen som jag var på i veckan. Det är också titeln på föreläsarens, Barbro Lennér Axelssons, senaste bok. Barbro är universitetslektor, legitimerad psykolog och psykoterapeut och finns vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Det var andra gången som jag fick tillfälle att träffa henne så här. Det är en fantastisk kvinna, som kan mycket om de ämnen som jag är intresserad av och som dessutom är väldigt rolig att lyssna på. Hon har bra röst, hon har inget fikonspråk och en skön humor som glimtar fram emellanåt.

Här följer delar av hennes föreläsning som jag minns den.
Temat för dagen var alltså förluster, sorg och livsomställning. Sorg är ju en stark och viktig känsla och tillsammans med glädje kanske de viktigaste och som har alldeles för liten plats i våra liv. Det är också en känsla som vi har svårt att handskas med och särskilt andras sorg. Ilska och aggression får däremot ta plats och är tecken på styrka medan sorg tecken på svaghet. (Den gängse uppfattningen). Bakom ilska och aggression kan sorgen dölja sig. Det är viktigt och hälsosamt med sorg och gråt. Sorg kan man känna när man förlorat en vänskap, när man genomgått en skilsmässa/separation, mist en vän, när någon nära anhörig dött, när man blivit av med sitt jobb, när livet tar en oväntad vändning, när man tvingas acceptera en förändring etc. Förluster och konflikter tillhör ju livets utmaningar och påverkar oss på djupet.

Martin Buber har sagt följande om separationer
- separationer är livets utmaningar
- varje separation är en försmak av döden
­- vi människor behöver avskedsberedskap

Martin Buber var en judisk professor i religionsvetenskap och socialfilosofi, först i Tyskland och sedan i Israel/Palestina. Han beskrivs ofta som en av 1900-talets största tänkare.

Ett sorgearbete tar tid och det tar olika lång tid för olika människor. Men hur vet man när en sorg är över? Barbro gav svaret. ”Sorgearbetet är avslutat när vi kan minnas utan smärta och satsa vår energi på framtiden i stället för på det förflutna.”

Sedan att den vi sörjt gör sig påmind ibland och emellanåt är ju rätt så trevligt och det får ses som ett sätt att vårda minnet av den.

Så här lär Kristina Lugn ha sagt. ”Det gäller att inse att livet är ett enda långt sorgearbete. I annat fall kan man aldrig ha roligt”.

Vid sorg behöver man någon att vända sig till, ett stöd, någon som hjälper en med sorgebearbetningen. Det finns olika slags stöd

Känslostöd
- samtal
­- lyssnande
- förståelse
­- bekräftande
­- uppmuntran

Kognitivt stöd
- information
­- kunskap
­- nya infallsvinklar

Praktiskt stöd
­- avlastning
­- hjälpmedel

Socialt nätverksstöd
­- gemenskap
­- kontaktforum
­- förhindra ensamhet

Men viktigt är också att få vara i fred.
Det finns en läkeört som växer i grått ljus. Den heter vara i fred. (Kerstin Ekman)

Stödet gör att man får hjälp med
- att bli förstådd
­- att strukturera problemen
­- en känslomässig ventilering och befrielse
­- stöd och trygghet
­- krisvägledning
­- konstruktiva konfrontationer
­- nya perspektiv
­- ökad öppenhet
­- ökad självkänsla och självförtroende
­- nya och värdefulla kunskaper

Det finns även komplikationer med stöd
­- stöd ges men upplevs inte av den som behöver det
­- uteblivet stöd
­- stöd upphör för tidigt
­- stöd kommer för sent
­- nätverksstress – man får/har för många kontakter
­- kriskonkurrens
­- man har olika kris- och sorgetakt
­- konflikter i bl a nya familjeformer
­- andras undvikande, osäkerhet, brist på kunskap etc.
­- rädsla att belasta
­- motstridiga råd

Vi måste forma livet när det är möjligt och uthärda de delar av livet som är nödvändigt. (Viktor Frankl)

Viktor Frankl var en österrikisk neurolog och psykiater med fokus på depression och självmord.

Hur många gånger orkar hjärtat blöda? Ja, det vet vi inte men att det hör livet till och att det går att skaffa sig beredskap för det, det vet vi.

Hjärnåldern är här

Hjärnan är ett fantastiskt organ. En ”klump” på ca 1,5 kg och som består av mest fett och som rymmer allt vad vi är. Den använder tio gånger mer energi än hjärtat. Förr trodde man att hjärnan hade en viss storlek och potential på grund av arvet och som inte gick att påverka särskilt mycket. Hjärnceller dog och var för alltid försvunna. I dag vet vi att hjärnceller inte dör utan nybildas genom hela livet och nya kopplingar bildas förutsatt att vi ger hjärnan den näring som den behöver. Med dagens forskning vet vi att hjärnan är ett växande och föränderligt organ och genom att behandla den väl och ge den rätt bränsle (bl.a. rätt slags fett) kan man påverka hjärnans spänst och kapacitet. Den har en fantastisk förmåga att anpassa sig. Hjärnan kräver utmaning och träning.

Vårt belöningssystem gör att vi kan njuta och må väl av olika saker. När vi klarar av de utmaningar vi ställs inför så blir vi glada och mår väl. Vi vill gärna upprepa utmaningen och det i sin tur kan trigga i gång ytterligare utmaningar, vilket ökar vår kreativitet och vår positiva stämning. Genom ditt sätt att leva kan du alltså påverka hur hjärnan fungerar. Genom rätt kost, vila och avkoppling samt mental och fysisk träning kan du alltså öka hjärnans spänst. Den mat vi äter reglerar hjärnans funktioner.

Vår livslängd har stadigt ökat under 1900-talet. I dag är det inte ovanligt att människan blir 90-100 år och fortfarande är pigga, vitala och mer aktiva än tidigare generationer. Varannan person som föds på 2000-talet kommer att bli över hundra år. Det kommer att ställa helt andra krav på samhälle och arbetsliv. Vi kanske måste förändra vårt sätt att se på arbete. Vem säger att det alltid måste vara så att vi jobbar oupphörligt fram till dess att vi går i pension när vi är 65 (eller vad det nu är för ålder)? Tänk om vi i stället hade ett system som tillät oss att inte jobba (så mycket i alla fall) under de åren vi bildar familj och skaffar barn. Om vi under den perioden drog ner på vår arbetsinsats och lät en äldre ( 60 år och äldre) gå in och ta delar av vårt arbete. Då skulle vi kunna förena arbete och familjeliv utan att gå i väggen eller stressa ihjäl oss.

Hjärnålder är här och begrepp som hjärnergonomi med den. Hjärnergonomi = hur du får din hjärna att fungera bättre. Det här är något för arbetslivet att tänka på. Hur skapar vi arbetsmiljöer som får människor att trivas och må bra. För att få ut maximal effekt i arbetslivet så behöver man förstå vad hjärnan behöver för att utvecklas. Utmaningar i en positiv arbetsmiljö ökar kreativiteten och utvecklar därmed både individen och arbetslivet.

http://www.sahlgrenska.gu.se/samverkan/forelasning/forskare-forelaser/
Klicka på – På väg mot den nya hjärnåldern – och lyssna på hans föreläsning

Läs även artikeln i SvD - http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/lar-dig-vad-du-mar-bra-av-sa-blir-du-trygg-i-dig-sjalv_488293.svd

En sannolik historia

Sanningen erbjöd sin vägledning först när den vilsegångne vågade lyssna. När fäktandet mot omvärlden upphört och bristerna måste sökas i det inre. Hur långt hade hon inte lyckats driva sig själv för att slippa se åt det hållet. Kanske var karaktären inget annat än summan av alla undanflykter. Hon hade valt att bli blind, men när självbedrägeriet förbrukat alla flyktvägar återstod bara bråddjup. Och där på dess botten, var smärtan omöjlig att uthärda. Var det dit en människa måste komma för att bli förmögen att tänka om? Var det först där, i bottenläget, som tanken kunde ta spjärn?

Citat hämtar ur det avslutande kapitlet sidan 306 i Karin Alvtegens bok En sannolik historia.

Tack Julia för att du gav mig den.

Boken är helt underbar och det är verkligen en sannolik historia. En historia som mycket väl kan hända och händer. I mitt arbete får jag likande historier berättade för mig och min roll och uppgift är att guida eller vägleda dem till sanningen om dem själva.

Huvudpersonen, Helena, flyr ett olyckligt liv och söker lyckan i sin barndoms gröna somrar, till en gård i Norrland, där hon vistades som sommarbarn fram till dess att hon fyllt tolv år. En lycklig tid, som hon minns den och lite av den lyckan vill hon förmedla till sin dotter. Men livet i Norrland blir inte alls vad hon tänkt sig. Äktenskapet kraschar, dottern är olycklig och vantrivs, barndomsvännen är inte densamma som hon mindes henne. Hennes eget liv krackelerar. Hon inser att hon lever på en livslögn och är inte alls så färdig med sitt förflutna som hon tror. Sakta går det upp för henne att lyckan går inte att söka utanför henne själv utan den måste man söka hos sig själv. Kanske var det mötet med Verner, byns särling och enstöring , och i bybornas ögon en underlig figur, som drog i gång hennes tankar. Det var Verner som satte ord på hennes bitterhet, trångsynthet och självcentrering. Hans ord träffade henne med våldsam kraft och hon kände sig både avklädd, förnärmad och ilsken. Det blev så småningom ett smärtsamt uppvaknande.

Verner, byns särling och enstöring, levde ett liv utanför bygemenskapen. Han fanns där men ingen ville veta av honom. Undanskuffad och ”underlig” eller udda i folks ögon sedan barnsben. Byborna hade sin bestämda uppfattning om honom och bemödade sig inte att se eller veta mer än de redan tycktes veta. Men för Anders var Verner ett oskrivet blad. Han hade inga förutfattade meningar utan mötte Verner fri från fördomar och upptäckte en man som hade både kunskaper, intressen och förmågor utöver det vanliga.

Vad lär vi oss av detta?
­- Jo, din egen olycka kan du inte dölja. Öppna din ”ryggsäck” och gör upp med ditt förflutna, först då kan du vara till nytta och glädje för dig själv och andra.
- När du möter människor fördomsfritt och utan förutfattade meningar så öppnar sig nya världar.

Läsaren gör boken.

Jag får känna det jag känner

Innerlighet är att vara närvarande i sig själv.

Søren Kierkegaard, Antingen – Eller

Att leva innerligt innebär att vara sann mot sig själv och vara den du är. Du kan bli bäst i världen på att vara just du.

Det handlar om att ta ansvar för sitt eget liv. Du kan inte vänta på att någon annan gör något. Se och lär om dig själv, dina tankar, känslor och handlingar och bestäm hur du vill leva ditt liv. När någonting inte känns rätt inombords, när du känner att du håller på att försvinna, förminskar dig själv, håller på att tappa bort dig själv etc., då är det dags att göra något. Det kan ta olika lång tid för oss att fatta viktiga men nödvändiga beslut i livet. För Kerstin här nedan tog det 20 år innan hon fattade sitt mest avgörande beslut.

I boken, Konsten att leva Innerligt, berättas om sångerskan Kerstin Viberg, som levde med en man som slog och förnedrade henne. Kerstin har beskrivit sin inre resa i en egen bok. Hur längtan efter kärlek och samhörighet med den man hon levde med gjorde henne allt mer okänslig inför sitt eget jag. Hans vilja blev allt, hennes behov inget alls. Rösten som ropade blev långsamt tystare, till slut viskade den nästan ohörbara böner.

Du är inte värdig mig, sa Du.
Jag såg mig som Du såg mig.
Var jag någon?
Var det du som stod ut med mig
eller var det jag som stod ut med dig.

Det tog Kerstin över tjugo år innan hon bestämde sig för att hon måste följa sin egen subjektiva sanning, sin egen vilja och lämna den man hon trots allt älskade. Rösten hade nått fram, den
blev allt starkare, och hon skriver:

Jag hör det osagda och får det sagt.
Jag får känna det jag hör.
Jag får känna det jag känner.

http://www.innerlighet.se/TED/TED.html
http://www.innerlighet.se/index.html