Konsten att leva innerligt

Konsten att leva innerligt

Vad är meningen med livet? Du kanske någon gång har ställt dig den frågan? Vad fick du för
svar? Den frågan ställde även Kierkegaard. Han frågade och ägnade dessutom sitt liv åt att söka svaret på den frågan. Svaret som Kierkegaard kom fram till finns i boken ” Konsten att leva
innerligt”, som är skriven av Ann Lagerström (frilansskribent, föreläsare och ledarskapskonsult) och berättad av Ted Harris (teologie doktor, präst och Kierkegaardforskare)

Kierkegaard ansåg att det var livsnödvändigt att ha en mening med livet. Han menade att alla
behöver en livsåskådning, något som får oss att gå upp på morgonen, som ger perspektiv på tillvaron och kraft att leva. Utan det tappar vi fotfästet och blir tomma inombords. Dessutom trodde Kierkegaard att livets mening var individuell, ingen annan än du kan formulera den. ”Det är ditt liv och din mening och därför är det bara du som har ett svar.”

Hur gör man för att förstå sig själv och hur gör man för att formulera en egen mening med livet, var frågor som Kierkegaard ägnade sig åt. Han kom så småningom fram till en väg med tre stadier (sinnlighet, innerlighet och andlighet) och nio steg. De nio stegen växte fram ur hans eget liv när han brottades med de existentiella frågorna. De nio stegen går ut på att lära sig leva innerligt. ”Att leva innerligt, säger Ted, innebär att ta livet och dig själv på yttersta allvar.” ”Att ömsint betrakta verkligheten, både den inre och den yttre, och i varje stund försöka förstå hur allt hänger ihop. Glöm alla måsten, allt det som andra påstår är sant och fundera över vad du själv känner och tycker: Vem är du bortom alla föreställningar? Vad ska du använda dig själv till? ”

Jag kommer ihåg när jag såg Britain’s Got Talent och Susan Boyle äntrade scenen. Hon var
osminkade och ostylad och juryn frågade henne med en nedlåtande ton ungefär så här ”…vad har du för dröm?” Och hon svarade: ”Jag vill bli en professionell sångerska”. Och vilken förebild har du, frågade jury i samma nedlåtande ton och fick även publiken med sig på detta cyniska skådespel? Elaine Paige, svarade hon. Juryns och publikens minspel talade sitt tydliga språk. Susan sjöng "I dreamed a dream" så hela salen blev mållös och fick 'ståpäls'. Ovationerna som följde ville aldrig upphöra. Numera är hon en etablerad sminkad och stylad artist.

” Jag, Soren Kierkegaard, behöver inte söka meningen med livet utanför mig själv. Jag behöver inte följa några auktoriteter eller tro på någon lära. Jag kan själv bestämma vad som är rätt och vad som är fel. Sanningen om mitt liv går inte att hitta någon annanstans än i mitt eget liv.”

Lever du det liv du är ämnad att leva eller följer du bara med av gammal vana, för att du blivit itutad något genom din uppfostran eller anpassar du dig för att inte vara utanför eller udda? Har du tappat bort dig själv genom att för mycket rikta fokus och uppmärksamhet på vad andra tycker och tänker i stället för att lyssna inåt och vara lyhörd för de signaler som kommer inifrån dig själv? Först när vi lyssnar till oss själva kan vi utvecklas.

Till er alla, som tillsammans med mig har tränat att lyssna inåt för att öka lyhördheten för de signaler som kommer inifrån oss själva, och alla andra så vill jag önska er ett Gott Nytt År.

Gapar arbetslivet efter för mycket?

Foto - John Kasawa/freedigitalphotos

Maria Löfgren Martinsson skriver i sin avhandling Högre utbildning och arbete med personal- och arbetslivsfrågor - om professionalisering och utveckling av anställningsbarhet (2008) om det kompetensgap som finns mellan nyutexaminerade personalvetare och arbetslivet. Maria Löfgren Martinsson vann Magnus Söderström-priset i år och som delades ut under personalvetardagarna i Växjö. Magnus Söderström är professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet och rektor emeritus vid Växjö universitet och var den första att få priset som årets personalvetare. Det är han som har fått namnge priset. Hans forskning behandlar området pedagogik och organisationsteori, samt utbildningsplanering, personalfrågor, ledning och ledarskap.

Vi, Frida och Isabell, tycker att Marias avhandling är intressant eftersom den tar upp en frågeställning som vi själva funderar mycket på just nu. Vi avslutar snart våra studier och ska ut i arbetslivet och undrar förstås om våra kunskaper och vår kompetens kommer att kunna matcha de krav och uppgifter som arbetslivet ställer.

Maria tar i sin avhandling upp frågan om det finns en överensstämmelse eller ett kompetensgap mellan vad den högre utbildningen fokuserar på och vad marknaden förväntar sig av de som kommer ut i arbetslivet. När vi, Frida och Isabell, läser platsannonser inom vårt område kan vi notera att man i de flesta fall efterfrågar någon form av praktisk erfarenhet inom personalområdet. Lyckligtvis så ingår en viss praktik i vår PA-utbildning under vår sista termin här på Linnéuniversitetet. Det är visserligen en blygsam erfarenhet men ändå någon och en början. Näringslivet menar att den högre utbildningen i högre grad bör anpassas till de krav och färdigheter som arbetslivet ställer på nyutbildade akademiker. Under vår praktik så hoppas vi givetvis kunna se och lära oss mer om vilka dessa krav och färdigheter är. Vi hoppas då få svar på frågan: "Gapar arbetslivet efter för mycket, eller?"

Vi hoppas och tror att arbetslivet ändå kan ha stor nytta av vår utbildning och den kunskap som vi fått genom den. Vi har lärt oss om problemlösning, projektarbete, kritiskt och analytiskt tänkande och förhållningssätt, hitta källor och i källor, läsa, förstå och tillämpa lagtexter m.m., vilket vi tror kan vara värdefullt och användbart i arbetslivet. Vi utbildas även för att, som vi ser det, på sikt kunna växa in i större arbetsuppgifter som HR-chefer, HR-strateger, egenföretagare och liknande. Vi ser en stor fördel med den inbyggda praktikperioden, då vi bygger en bro mellan näringslivet och den högre utbildningen. Det kan också ses som ett svar på att möta arbetslivets krav. Det kanske kan vara på sin plats att utöka denna praktikperiod till att omfatta en hel termin. Brittmarie berättade att när hon gick PA-programmet i Stockholm så var utbildningen på 3½ år och att det ingick en hel termins praktik. Vilket i hennes fall ledde till en fast anställning på praktikplatsen.

Den som vill fördjupa sig ytterligare i dessa frågeställningar kan läsa Maria Löfgren Martinssons avhandling - Högre utbildning och arbete med personal- och arbetslivsfrågor - om professionalisering och utveckling av anställningsbarheten (2008). Den går att ladda ner.

Så frågan är: "Kommer vi att kunna svara upp mot det arbetslivet gapar efter?"

Nästa inlägg handlar om - Konsten att leva innerligt.

Samarbete och gästbloggare

Frida Ellingsen och Isabell Thorman

Jag har inlett ett samarbete med Isabell Thorman och Frida Ellingsen, som studerar vid Linnéuniversitetets personal- och arbetslivsprogram och sitter som ordförandepar i PAX utbildningsförening. Ni kommer att se dem framöver här på bloggen där de varannan vecka tillsammans med mig kommer att hålla er uppdaterade om olika HR-frågor, ge er inblickar i aktuell forskning, presentera intressanta uppsatser, delge er våra kunskaper och erfarenheter, ge lästips på böcker och artiklar och allmänt bara dela med oss av våra funderingar kring olika HR-frågor.

Här kommer deras första inlägg där de presenterar sig.

Vi är två studenter som läser femte terminen vid Personal- och Arbetslivsprogrammet, PA-programmet, med inriktning arbetslivspedagogik. Just nu är vi i full gång med vår kandidatuppsats, vilket är både intressant, givande och utmanande. Under vår sjätte och sista termin kommer vi att läsa en tio veckors kurs om Human Resource Management och Human Resource Development för att sedan under terminens tio sista veckor ge oss ut på praktik. Under denna termin kommer många frågor och tankar att väckas då teori och praktik möts och vi så småningom lämnar studietiden för arbetslivet. Det kommer vi självklart också att berätta om och vad som finns i tankarna på en personalvetare inför slutspurten.

Inom vilka områden ligger då vårt största intresse?

Personalvetaryrket är en intressant bransch som har många olika och spridda inriktningar men självklart finns det ämnen som vi finner extra intressanta. Kompetensutveckling och hur man skapar friska organisationer är ämnen som ligger oss varmt om hjärtat. Vi kommer att skriva om hur man rekryterar, utvecklar och behåller kompetens genom kompetensförsörjning.

Vi kommer att gästblogga varannan torsdag och nästa inlägg kommer den 15 december. Vi ser framemot samarbetet med Human Resource Center och att få dela våra tankar med er. Missa inte nästa blogginlägg då vi presenterar lästips NR ETT.

Min slutkommentar

De ska bli extra intressant att få Isabells och Fridas tankar och funderingar och även idéer kring några av de utbildningar som Human Resource Center erbjuder, nämligen

- hälso- och relationsorienterat ledarskap

- psykosocial arbetsmiljö

- medarbetarsamtal och svåra samtal

- stress och stresshantering

- alkohol och drogfrågor.

http://www.hrcenter.se/foretag-organisationer/utbildning-forelasning

IQ, EQ och SQ

Jag har haft utbildningar i veckan och rubriken var personalfrågor. Rubriken var allmän och vid och gav därmed stort utrymme för mig att forma innehållet. De kom att handla om att rekrytera personal, leda personal, få personal att trivas och utvecklas och om vilka chefer/ledare som gör det bäst.

Chefer måste kunna vara både både chef och ledare men mer ledare än chef i dag. Att vara chef är en position och att vara ledare är ett förhållningssätt. Som chef ska du sätta mål, stå för fakta och information, kunna avtal och lagar, stå för struktur och ordning, styra med pengar och budget, alltså stå för sakfrågorna och styra m.m. Många av dessa frågor är IQ-frågor som ställer krav på logiskt tänkande.

Men som ledare är det alldeles nödvändigt att ha andra förmågor också. Och grunden för allt är att man har en god självkännedom. Först lära sig styra sig själv sedan styra andra. Som ledare ska du förstå vad som händer i samspelet mellan människor, kunna hantera konflikter, förstå problem, få samarbete och relationer att fungera, förstå andra och skapa en atmosfär som gör att personalen utvecklas och trivs. Dessa frågor ställer krav på känsla, engagemang och kunskap om mänskors beteende (Emotionell och Social kompetens - EQ och SQ)

I dagens SvD läste jag om Avanza Banks nye VD i "Tränad på toppen". En chef behöver inte vara bäst på allt, säger VD:n, och inte heller kunna allt. Vidare säger han att en chef bör vara trygg i sig själv och veta vad han är bra och inte bra på. Han anställer personal som kan det han inte kan.

Under utbildningen pratade vi chef-/ledaregenskaper och vilka som är bra att ha för att vara en bra chef. Vi kom fram till följande: engagemang, tydlighet, bra på att kommunicera och skapa delaktighet, inspirerande och rättvis. Så en bra chef har personalen i fokus, förstår och kan sätta sig in i problem av olika slag, kan entusiasmera och utveckla, är engagerad och skapar trivsel. Varje mänska vill bli sedd och förstådd utifrån sig själv, ha frihet, vara delaktig och få bestämma.

I samma tidning läser jag också i " Tid för annat får alla att stanna" där man berättar om SAS Institute som den bästa arbetsplats i många länder. Företaget menar att produkten skapas i personalens hjärnor och därför krävs en stimulerande miljö med frihet och självbestämmande. Det är dessutom bra för affärerna.

http://www.svd.se/naringsliv/karriar/tiveus-pa-plats-som-ny-vd-pa-avanza_6552057.svd

Friska människor skapar friska och framgångsrika organisationer.

Hur lång tid tar det att förändra världen?

En dag när jag var på väg hem från kontoret så passerade jag en mamma och hennes två barn, jag utgick från att de var hennes. Det var en son och en dotter. Sonen kunde vara ca 5 år och flickan ca 3 år. De gick där och småpratade och så hör jag den lille sonen säga: "Vet du jag såg en flicka som ville ha en fotboll" och efter en kort paus "Och en pojke som ville ha en docka." Jag hade gärna velat stanna upp och höra mammans svar eller kommentar men det hade verkat konstigt om jag bara hade stannat upp så där. Så mammans svar hänger fortfarande i luften. Hon kanske svarade: "Oj, det var väl konstigt" eller "Tycker du det var konstigt?" eller något annat.

Redan pojkens funderingar tyder på att de traditionella könsrollsmönstren har börjat få fäste i honom. Han ser redan att flickor/mammor/systrar gör och leker på ett viss sätt och han ser att pojkar/pappor/bröder gör och leker på ett helt annat sätt. Vem har lärt honom det? Det är ju inte alltid vad jag som förälder säger som betyder något. Det är snarare mina handlingar som barnen lär sig av. Pojken är ju också en del av ett större sammanhang. Han lär sig på dagis, i lekparken, bland kompisar och allt som finns runt omkring honom i samhället.

Hur lång tid tar det att förändra världen? Hur lång tid tar det att förändra invanda och stereotypa könsrollsmönster? Det vet väl ingen men en sak är säker, att om man vill förändra världen så måste man börja med sig själv. Vad bär jag med mig, vad signalerar jag och vilka värderingar, attityder och förhållningssätt har jag. All förändring börjar med och hos mig själv.

Jag avslutar med att citera en del ur Michael Jacksons "Man in the mirror"

.....I'm starting with the man in

the mirror

I'm asking him to change

his ways

And no message could have

been any clearer

If you wanna make The World

a better place

Take a look at yourself, and

then make a change......

http://www.hrcenter.se/privatpersoner/samtal

Lila Hibiskus

....Då förstod jag, att det var precis så faster Ifeoma gjorde med sina barn; hon la ribban högre och högre, både i sättet att prata med dem och i vad hon förväntades sig av dem. Hon gjorde det hela tiden, övertygad om att de skulle ta sig över ribban. Och det gjorde de. Annat var det för Jaja och mig. Vi hoppade inte över ribban för att vi trodde vi skulle klara det, utan för att vi var livrädda för att inte klara det.....

Det här är dirket hämtat ur boken "Lila Hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie sidan 208. Jag tycker att just det här säger en hel del om vad boken handlar om. I boken möts två syskon med helt olika synsätt vad gäller uppfostran med helt olika sätt att förhålla sig till det som är främmande, olikt och annorlunda. Här möter vi den kärleksfulla och toleranta Ifeoma och den intolerante och tyranniske Eugene.

Men boken handlar framför allt om Kambili och hennes bror Jaja. Deras far, Eugene, är en aktad och respektabel man och fabriksägare och som fått pris för sina insatser för de mänskliga rättigheterna. Han skänker stora summor till enskilda och till olika välgörande ändamål. Utåt är det en man som många ser upp till men inåt, inom hemmets fyra väggar, håller han sin familj i ett järngrepp. Det är hans lag och ordning som gäller och minsta avsteg från den ordningen leder till bestraffningar. Han misshandlar både sin fru och sina barn. Inom hemmets väggar finns inget utrymme för fritt tänkande och fritt skapande utan allt är påtvingat, kontrollerat och styrt av fadern. Där finns ingen lek och inget skratt. Där förekommer inget middagsprat, inga diskussioner, man hör ingen uttala en åsikt, där finns inga meningsskiljaktigheter. Allt är på faderns villkor.

Så en dag, på grund av en rad omständigheter, får Kambili och Jaja bo hos faster Ifeoma och hennes barn. Här möter de en helt annan värld, betydligt enklare men mera livfull, mera högljudd, mera välkomnande, öppen och generös. Här hörs både sång, glädje och skratt. Här diskuterar man och pratar i mun på varandra. Här får Kambili och Jaja upp ögonen för en annan värld, som de inte vill lämna. Kambili och Jaja lär sig så småningom att hitta glädjen, skratten, lusten, längtan och kärleken.

Det är en mycket fin och målande berättelse om barn som blir utsatta för misshandel, intolerans, förtryck. Barn som inte får vara barn och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar utan blir pådyvlade ett liv med rädslan som följeslagare. Man blir livrädd för att inte klara av att hoppa över ribban. Där rädslan finns, finns ingen glädje och lust.

http://www.hrcenter.se/privatpersoner

Läs den! http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=Lila+Hibiskus&title=Lila+Hibiskus&fromproduct=False

Nu blommar linden

Varje år vid den här tiden åker tankarna automatiskt tillbaka till sommaren då jag gjorde min allra första cykelsemester och dessutom ensam. Jag hade bestämt mig för att cykla Gotland runt. "Men är det inte trist, tråkigt och förfärligt ensamt?", undrade många. Nä, varken det ena eller andra men visst ensam var jag ju men jag kände mig aldrig ensam. Visst hade jag många och långa stunder för mig själv och det gav mig mycket tid att fundera, tänka och bara vara. Det är nyttigt att stanna upp ett tag, att ta en paus från det invanda och bara vara med och i naturen. Ingen annan litteratur än min Flora och Fauna, karta och min tomma anteckningsbok. Floran och Faunan för jag hade börjat upptäcka att allt som växer har namn, så jag ville lära mig allt om Gotlands flora och fauna. Allt lyckades jag väl inte lära mig men en hel del i alla fall. På Gotland finns ju en hel del som inte finns någon annanstans. Kartan var bra för där fanns alla cykelvägar och natursköna vägar utmärkta. Anteckningsboken för att fästa ner mina tankar och funderingar och färdvägen dag för dag.

Då var ingen uppkopplad och nåbar jämt. Då gjorde man inga statusuppdateringar och sände live från sina äventyr. Nä, dem skrev man ner i sin anteckningsbok och förevigade med hjälp av kameran. Då gick man till telefonkiosken om man ville vara nåbar. Uppkopplad var man när man såg på teve. När tevesändningarna var slut så sa man god natt och gick och la sig. Nu flyter allt ihop och dag blir natt och natt blir dag. Då, inte forntid utan 1970-/1980-tal. Det har hänt en hel del de senast 20 åren.

Då, den sommaren jag fick lära mig hur linden ser ut och framför allt hur ljuvligt den doftar. Jag bodde på ett vandrarhem i Hemse och blev där bekant med en väldigt trevlig familj, som också var växtintresserad och mycket mera kunnig än vad jag var. "Kom", sa mannen, " så ska jag visa dig linden", som just då stod i full blom i den ljumma kvällen. Kvällen var magisk och jag blev helt tagen av den ljuvliga doften. Där jag kommer ifrån, norr om polcirkeln, växer inga lindar.

Vi har en lind på våran gård. Den har stått här i snart 20 år så den har hunnit bli rätt stor. Under linden har jag skapat ett grönt rum. Lindens grenar och bladverk bildar rummets tak, blommor och buskar är rummets väggar och golvet har jag stenlagt själv. Där sitter jag och njuter av lindens doft. Och när linden blommat klart finns det annat jag kan njuta av. Jag sitter där i mörkret och lyssnar på rösterna jag hör på andra sidan vår höga häck. Jag syns inte från utsidan men jag hör det som händer där. Det är mysigt. Så ta vara på dina bara vara stunder och var du än är och just nu blommar linden.