You ca get it if you really want

Dagens Sommar i P1, Lutfi Kolgjini, har verkligen gjort en klassresa och det var den han bland annat berättade om. Resan, från fåraherde i Kosovo till ägare av Sveriges största hästföretag i dag har inte varit spikrak. Nej resan har kantats av både med- och motgång och det är framför allt de senare som har stärkt honom och gjort honom till de han är i dag. Några av hans prövningar och motgångar fick vi ta del av under programmet.

Den här hästen, Viking Kronos, är en del av hans framgångssaga.

Han spelade många bra låtar bland annat denna, "You can get it if you really want".

Det börjar med en dröm och en vilja. För att drömmen ska bli sann så krävs visst mått av ansträngning, hårt arbete, slit, mod, stark vilja och uthållighet. Att trots motstånd, tveksamhet alla nej-sägare runt omkring hålla fast vid sin tro, sin dröm och sitt mål, det leder till framgång. Och det är väl det låten handlar om. En bra "pepp-låt" för dig som vill nå dina drömmars mål eller bara behöver lite "peppning" emellanåt.
You can get it if you really want
You can get it if you really want
You can get it if you really want
But you must try, try and try
Try and try, you'll succeed at last

Persecution you must bear
Win or lose you've got to get your share
Got your mind set on a dream
You can get it, though harder them seem now

You can get it if you really want
You can get it if you really want
You can get it if you really want
But you must try, try and try
Try and try, you'll succeed at last
I know it, listen

Rome was not built in a day
Opposition will come your way
But the hotter the battle you see
It\'s the sweeter the victory, now

You can get it if you really want
You can get it if you really want
You can get it if you really want
But you must try, try and try
Try and try, you'll succeed at last

You can get it if you really want
You can get it if you really want
You can get it if you really want
But you must try, try and try
Try and try, you'll succeed at last

You can get it if you really want - I know it
You can get it if you really want - though I show it
You can get it if you really want
- so don't give up now

1 juni
Var glad min själ åt vad du har:
nu har du hundra sommardagar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens i går,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardagar per år
i morgon är den andra.

Kajenn

Livet består av mycket vardag

Bilderna är från Lena Håkanssons utställning

På Smålands museum pågår många intressanta, roliga och inspirerande utställningar och en av dem vill jag särskilt lyfta fram. Det är utställningen ’Jag är lycklig’ av Lena Håkansson. Lena är textildesigner och ställer ut textila objekt och glada tillrop. Utställningen pågår till den 15/4 2012.

Så här berättar hon själv om sig och om utställningen. Texten är hennes egen och finns med påutställningen.

”Jag är lycklig” är en utställning som förpliktigar. Är jag verkligen lycklig? Ja, det är jag. Jag är lycklig när jag broderar, syr, tecknar, trycker, arbetar med bilder i datorn, blir färdig med ett verk eller påbörjar ett nytt, får idéer, ser en bra utställning eller läser något inspirerande. Men jag är också lycklig när vardagen fungerar och inget särskilt händer, till exempel när alla i familjen hinner äta middag tillsammans i lugn och ro en vanlig vardag. Man får passa på att vara lycklig. Livet består av mycket vardag och då är det smart att inspireras av vardagen och att försöka skapa sig ett roligt och stimulerande vardagsliv.

Vad gör dig lycklig? Dela gärna med dig till andra bloggläsare

Stöd när hjärtat blöder

Bilden är tagen av Michaela Ivarsdotter - www.ivarsdotter.se

Förluster – Om sorg och omställning så löd rubriken på föreläsningen som jag var på i veckan. Det är också titeln på föreläsarens, Barbro Lennér Axelssons, senaste bok. Barbro är universitetslektor, legitimerad psykolog och psykoterapeut och finns vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Det var andra gången som jag fick tillfälle att träffa henne så här. Det är en fantastisk kvinna, som kan mycket om de ämnen som jag är intresserad av och som dessutom är väldigt rolig att lyssna på. Hon har bra röst, hon har inget fikonspråk och en skön humor som glimtar fram emellanåt.

Här följer delar av hennes föreläsning som jag minns den.
Temat för dagen var alltså förluster, sorg och livsomställning. Sorg är ju en stark och viktig känsla och tillsammans med glädje kanske de viktigaste och som har alldeles för liten plats i våra liv. Det är också en känsla som vi har svårt att handskas med och särskilt andras sorg. Ilska och aggression får däremot ta plats och är tecken på styrka medan sorg tecken på svaghet. (Den gängse uppfattningen). Bakom ilska och aggression kan sorgen dölja sig. Det är viktigt och hälsosamt med sorg och gråt. Sorg kan man känna när man förlorat en vänskap, när man genomgått en skilsmässa/separation, mist en vän, när någon nära anhörig dött, när man blivit av med sitt jobb, när livet tar en oväntad vändning, när man tvingas acceptera en förändring etc. Förluster och konflikter tillhör ju livets utmaningar och påverkar oss på djupet.

Martin Buber har sagt följande om separationer
- separationer är livets utmaningar
- varje separation är en försmak av döden
­- vi människor behöver avskedsberedskap

Martin Buber var en judisk professor i religionsvetenskap och socialfilosofi, först i Tyskland och sedan i Israel/Palestina. Han beskrivs ofta som en av 1900-talets största tänkare.

Ett sorgearbete tar tid och det tar olika lång tid för olika människor. Men hur vet man när en sorg är över? Barbro gav svaret. ”Sorgearbetet är avslutat när vi kan minnas utan smärta och satsa vår energi på framtiden i stället för på det förflutna.”

Sedan att den vi sörjt gör sig påmind ibland och emellanåt är ju rätt så trevligt och det får ses som ett sätt att vårda minnet av den.

Så här lär Kristina Lugn ha sagt. ”Det gäller att inse att livet är ett enda långt sorgearbete. I annat fall kan man aldrig ha roligt”.

Vid sorg behöver man någon att vända sig till, ett stöd, någon som hjälper en med sorgebearbetningen. Det finns olika slags stöd

Känslostöd
- samtal
­- lyssnande
- förståelse
­- bekräftande
­- uppmuntran

Kognitivt stöd
- information
­- kunskap
­- nya infallsvinklar

Praktiskt stöd
­- avlastning
­- hjälpmedel

Socialt nätverksstöd
­- gemenskap
­- kontaktforum
­- förhindra ensamhet

Men viktigt är också att få vara i fred.
Det finns en läkeört som växer i grått ljus. Den heter vara i fred. (Kerstin Ekman)

Stödet gör att man får hjälp med
- att bli förstådd
­- att strukturera problemen
­- en känslomässig ventilering och befrielse
­- stöd och trygghet
­- krisvägledning
­- konstruktiva konfrontationer
­- nya perspektiv
­- ökad öppenhet
­- ökad självkänsla och självförtroende
­- nya och värdefulla kunskaper

Det finns även komplikationer med stöd
­- stöd ges men upplevs inte av den som behöver det
­- uteblivet stöd
­- stöd upphör för tidigt
­- stöd kommer för sent
­- nätverksstress – man får/har för många kontakter
­- kriskonkurrens
­- man har olika kris- och sorgetakt
­- konflikter i bl a nya familjeformer
­- andras undvikande, osäkerhet, brist på kunskap etc.
­- rädsla att belasta
­- motstridiga råd

Vi måste forma livet när det är möjligt och uthärda de delar av livet som är nödvändigt. (Viktor Frankl)

Viktor Frankl var en österrikisk neurolog och psykiater med fokus på depression och självmord.

Hur många gånger orkar hjärtat blöda? Ja, det vet vi inte men att det hör livet till och att det går att skaffa sig beredskap för det, det vet vi.

Stöd när hjärtat blöder

Förluster – Om sorg och omställning så löd rubriken på föreläsningen som jag var på i veckan. Det är också titeln på föreläsarens, Barbro Lennér Axelssons, senaste bok. Barbro är universitetslektor, legitimerad psykolog och psykoterapeut och finns vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Det var andra gången som jag fick tillfälle att träffa henne så här. Det är en fantastisk kvinna, som kan mycket om de ämnen som jag är intresserad av och som dessutom är väldigt rolig att lyssna på. Hon har bra röst, hon har inget fikonspråk och en skön humor som glimtar fram emellanåt.

Här följer delar av hennes föreläsning som jag minns den.
Temat för dagen var alltså förluster, sorg och livsomställning. Sorg är ju en stark och viktig känsla och tillsammans med glädje kanske de viktigaste och som har alldeles för liten plats i våra liv. Det är också en känsla som vi har svårt att handskas med och särskilt andras sorg. Ilska och aggression får däremot ta plats och är tecken på styrka medan sorg tecken på svaghet. (Den gängse uppfattningen). Bakom ilska och aggression kan sorgen dölja sig. Det är viktigt och hälsosamt med sorg och gråt. Sorg kan man känna när man förlorat en vänskap, när man genomgått en skilsmässa/separation, mist en vän, när någon nära anhörig dött, när man blivit av med sitt jobb, när livet tar en oväntad vändning, när man tvingas acceptera en förändring etc. Förluster och konflikter tillhör ju livets utmaningar och påverkar oss på djupet.

Martin Buber har sagt följande om separationer
- separationer är livets utmaningar
- varje separation är en försmak av döden
­- vi människor behöver avskedsberedskap

Martin Buber var en judisk professor i religionsvetenskap och socialfilosofi, först i Tyskland och sedan i Israel/Palestina. Han beskrivs ofta som en av 1900-talets största tänkare.

Ett sorgearbete tar tid och det tar olika lång tid för olika människor. Men hur vet man när en sorg är över? Barbro gav svaret. ”Sorgearbetet är avslutat när vi kan minnas utan smärta och satsa vår energi på framtiden i stället för på det förflutna.”

Sedan att den vi sörjt gör sig påmind ibland och emellanåt är ju rätt så trevligt och det får ses som ett sätt att vårda minnet av den.

Så här lär Kristina Lugn ha sagt. ”Det gäller att inse att livet är ett enda långt sorgearbete. I annat fall kan man aldrig ha roligt”.

Vid sorg behöver man någon att vända sig till, ett stöd, någon som hjälper en med sorgebearbetningen. Det finns olika slags stöd

Känslostöd
- samtal
­- lyssnande
- förståelse
­- bekräftande
­- uppmuntran

Kognitivt stöd
- information
­- kunskap
­- nya infallsvinklar

Praktiskt stöd
­- avlastning
­- hjälpmedel

Socialt nätverksstöd
­- gemenskap
­- kontaktforum
­- förhindra ensamhet

Men viktigt är också att få vara i fred.
Det finns en läkeört som växer i grått ljus. Den heter vara i fred. (Kerstin Ekman)

Stödet gör att man får hjälp med
- att bli förstådd
­- att strukturera problemen
­- en känslomässig ventilering och befrielse
­- stöd och trygghet
­- krisvägledning
­- konstruktiva konfrontationer
­- nya perspektiv
­- ökad öppenhet
­- ökad självkänsla och självförtroende
­- nya och värdefulla kunskaper

Det finns även komplikationer med stöd
­- stöd ges men upplevs inte av den som behöver det
­- uteblivet stöd
­- stöd upphör för tidigt
­- stöd kommer för sent
­- nätverksstress – man får/har för många kontakter
­- kriskonkurrens
­- man har olika kris- och sorgetakt
­- konflikter i bl a nya familjeformer
­- andras undvikande, osäkerhet, brist på kunskap etc.
­- rädsla att belasta
­- motstridiga råd

Vi måste forma livet när det är möjligt och uthärda de delar av livet som är nödvändigt. (Viktor Frankl)

Viktor Frankl var en österrikisk neurolog och psykiater med fokus på depression och självmord.

Hur många gånger orkar hjärtat blöda? Ja, det vet vi inte men att det hör livet till och att det går att skaffa sig beredskap för det, det vet vi.

Hjärnåldern är här

Hjärnan är ett fantastiskt organ. En ”klump” på ca 1,5 kg och som består av mest fett och som rymmer allt vad vi är. Den använder tio gånger mer energi än hjärtat. Förr trodde man att hjärnan hade en viss storlek och potential på grund av arvet och som inte gick att påverka särskilt mycket. Hjärnceller dog och var för alltid försvunna. I dag vet vi att hjärnceller inte dör utan nybildas genom hela livet och nya kopplingar bildas förutsatt att vi ger hjärnan den näring som den behöver. Med dagens forskning vet vi att hjärnan är ett växande och föränderligt organ och genom att behandla den väl och ge den rätt bränsle (bl.a. rätt slags fett) kan man påverka hjärnans spänst och kapacitet. Den har en fantastisk förmåga att anpassa sig. Hjärnan kräver utmaning och träning.

Vårt belöningssystem gör att vi kan njuta och må väl av olika saker. När vi klarar av de utmaningar vi ställs inför så blir vi glada och mår väl. Vi vill gärna upprepa utmaningen och det i sin tur kan trigga i gång ytterligare utmaningar, vilket ökar vår kreativitet och vår positiva stämning. Genom ditt sätt att leva kan du alltså påverka hur hjärnan fungerar. Genom rätt kost, vila och avkoppling samt mental och fysisk träning kan du alltså öka hjärnans spänst. Den mat vi äter reglerar hjärnans funktioner.

Vår livslängd har stadigt ökat under 1900-talet. I dag är det inte ovanligt att människan blir 90-100 år och fortfarande är pigga, vitala och mer aktiva än tidigare generationer. Varannan person som föds på 2000-talet kommer att bli över hundra år. Det kommer att ställa helt andra krav på samhälle och arbetsliv. Vi kanske måste förändra vårt sätt att se på arbete. Vem säger att det alltid måste vara så att vi jobbar oupphörligt fram till dess att vi går i pension när vi är 65 (eller vad det nu är för ålder)? Tänk om vi i stället hade ett system som tillät oss att inte jobba (så mycket i alla fall) under de åren vi bildar familj och skaffar barn. Om vi under den perioden drog ner på vår arbetsinsats och lät en äldre ( 60 år och äldre) gå in och ta delar av vårt arbete. Då skulle vi kunna förena arbete och familjeliv utan att gå i väggen eller stressa ihjäl oss.

Hjärnålder är här och begrepp som hjärnergonomi med den. Hjärnergonomi = hur du får din hjärna att fungera bättre. Det här är något för arbetslivet att tänka på. Hur skapar vi arbetsmiljöer som får människor att trivas och må bra. För att få ut maximal effekt i arbetslivet så behöver man förstå vad hjärnan behöver för att utvecklas. Utmaningar i en positiv arbetsmiljö ökar kreativiteten och utvecklar därmed både individen och arbetslivet.

http://www.sahlgrenska.gu.se/samverkan/forelasning/forskare-forelaser/
Klicka på – På väg mot den nya hjärnåldern – och lyssna på hans föreläsning

Läs även artikeln i SvD - http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/lar-dig-vad-du-mar-bra-av-sa-blir-du-trygg-i-dig-sjalv_488293.svd

En sannolik historia

Sanningen erbjöd sin vägledning först när den vilsegångne vågade lyssna. När fäktandet mot omvärlden upphört och bristerna måste sökas i det inre. Hur långt hade hon inte lyckats driva sig själv för att slippa se åt det hållet. Kanske var karaktären inget annat än summan av alla undanflykter. Hon hade valt att bli blind, men när självbedrägeriet förbrukat alla flyktvägar återstod bara bråddjup. Och där på dess botten, var smärtan omöjlig att uthärda. Var det dit en människa måste komma för att bli förmögen att tänka om? Var det först där, i bottenläget, som tanken kunde ta spjärn?

Citat hämtar ur det avslutande kapitlet sidan 306 i Karin Alvtegens bok En sannolik historia.

Tack Julia för att du gav mig den.

Boken är helt underbar och det är verkligen en sannolik historia. En historia som mycket väl kan hända och händer. I mitt arbete får jag likande historier berättade för mig och min roll och uppgift är att guida eller vägleda dem till sanningen om dem själva.

Huvudpersonen, Helena, flyr ett olyckligt liv och söker lyckan i sin barndoms gröna somrar, till en gård i Norrland, där hon vistades som sommarbarn fram till dess att hon fyllt tolv år. En lycklig tid, som hon minns den och lite av den lyckan vill hon förmedla till sin dotter. Men livet i Norrland blir inte alls vad hon tänkt sig. Äktenskapet kraschar, dottern är olycklig och vantrivs, barndomsvännen är inte densamma som hon mindes henne. Hennes eget liv krackelerar. Hon inser att hon lever på en livslögn och är inte alls så färdig med sitt förflutna som hon tror. Sakta går det upp för henne att lyckan går inte att söka utanför henne själv utan den måste man söka hos sig själv. Kanske var det mötet med Verner, byns särling och enstöring , och i bybornas ögon en underlig figur, som drog i gång hennes tankar. Det var Verner som satte ord på hennes bitterhet, trångsynthet och självcentrering. Hans ord träffade henne med våldsam kraft och hon kände sig både avklädd, förnärmad och ilsken. Det blev så småningom ett smärtsamt uppvaknande.

Verner, byns särling och enstöring, levde ett liv utanför bygemenskapen. Han fanns där men ingen ville veta av honom. Undanskuffad och ”underlig” eller udda i folks ögon sedan barnsben. Byborna hade sin bestämda uppfattning om honom och bemödade sig inte att se eller veta mer än de redan tycktes veta. Men för Anders var Verner ett oskrivet blad. Han hade inga förutfattade meningar utan mötte Verner fri från fördomar och upptäckte en man som hade både kunskaper, intressen och förmågor utöver det vanliga.

Vad lär vi oss av detta?
­- Jo, din egen olycka kan du inte dölja. Öppna din ”ryggsäck” och gör upp med ditt förflutna, först då kan du vara till nytta och glädje för dig själv och andra.
- När du möter människor fördomsfritt och utan förutfattade meningar så öppnar sig nya världar.

Läsaren gör boken.

Jag får känna det jag känner

Innerlighet är att vara närvarande i sig själv.

Søren Kierkegaard, Antingen – Eller

Att leva innerligt innebär att vara sann mot sig själv och vara den du är. Du kan bli bäst i världen på att vara just du.

Det handlar om att ta ansvar för sitt eget liv. Du kan inte vänta på att någon annan gör något. Se och lär om dig själv, dina tankar, känslor och handlingar och bestäm hur du vill leva ditt liv. När någonting inte känns rätt inombords, när du känner att du håller på att försvinna, förminskar dig själv, håller på att tappa bort dig själv etc., då är det dags att göra något. Det kan ta olika lång tid för oss att fatta viktiga men nödvändiga beslut i livet. För Kerstin här nedan tog det 20 år innan hon fattade sitt mest avgörande beslut.

I boken, Konsten att leva Innerligt, berättas om sångerskan Kerstin Viberg, som levde med en man som slog och förnedrade henne. Kerstin har beskrivit sin inre resa i en egen bok. Hur längtan efter kärlek och samhörighet med den man hon levde med gjorde henne allt mer okänslig inför sitt eget jag. Hans vilja blev allt, hennes behov inget alls. Rösten som ropade blev långsamt tystare, till slut viskade den nästan ohörbara böner.

Du är inte värdig mig, sa Du.
Jag såg mig som Du såg mig.
Var jag någon?
Var det du som stod ut med mig
eller var det jag som stod ut med dig.

Det tog Kerstin över tjugo år innan hon bestämde sig för att hon måste följa sin egen subjektiva sanning, sin egen vilja och lämna den man hon trots allt älskade. Rösten hade nått fram, den
blev allt starkare, och hon skriver:

Jag hör det osagda och får det sagt.
Jag får känna det jag hör.
Jag får känna det jag känner.

http://www.innerlighet.se/TED/TED.html
http://www.innerlighet.se/index.html

Munken som sålde sin Ferrari

Jag hyser inga tvivel om att vi i dag är herrar över vårt eget öde,

att den uppgift vi givits inte är bortom vår förmåga;

att dess kval och hårda arbete inte överträffar vad jag kan uthärda.

Så länge vi tror på vår egen väg och vår okuvliga vilja

att vinna kan ingen neka oss segern.
Citat av Winston Churchill

Citatet inleder boken Munken som sålde sin Frerrari och som är skriven av Robin Sharma. Och det är vad boken handlar om och om vad livet självt handlar om. Vi är herrar i våra liv och vi kan bli bäst i världen på att vara oss själva. Det är inte så enkelt och självklart som det låter. Boken kanske kan ge en del tankespår i rätt riktning. Det var du Isabell som tyckte att vi skulle presentera boken i ett inlägg för att att du tyckte att boken var bra. Så min fråga till er båda, Frida och Isabell, vad tyckte ni om boken?

Frida och Isabell säger.......

boken visar att allt är möjligt och att det aldrig är för sent för en förändring. Dagens samhälle ställer höga krav, vilket i sin tur leder till stor press på oss. Det är nödvändigt att ibland stanna upp, känna efter och blicka inåt. Vad känner jag? Hur mår jag? Och framför allt vad vill jag och vad är viktigt för mig? Detta kan tyckas enkelt men vi stannar sällan upp och ger oss själva tid.

Boken kan ses som en bok i självutveckling och här finns också många övningar och tips. Vi får genom bokens, Julian Mantles, följa med på hans livs resa från en stjärnadvokat till munken, som sålde sin Ferrari.

Isabell säger....

Jag beundrar Julian, som vågar göra en livsnödvändig omvändelse efter att ha sett döden i vitögat, för att finna meningen med livet. Jag fastnade för ett av bokens många citat, nämligen: "Alla händelser har ett syfte och alla motgångar innebär en möjlighet för oss att lära oss något". Det är viktigt att kunna se livet ur en positiv synvinkel och inte bara se till alla hinder och misslyckanden i livet. Att vända en negativ tanke och misslyckanden till något positivt för att sedan kunna använda detta som en drivkraft i ditt liv. Så beklaga dig aldrig för ditt förflutna, välkomna det istället som den lärare det är.

Frida säger...

Jag tycker att boken, precis som allt annat i livet, innehåller både fördelaktiga och mindre fördelaktiga delar. Jag tycker att tankesättet och motivet med boken är väldigt bra och jag tror att många människor behöver stanna upp och fundera på vad som är viktigt i livet. Det är viktigt att hitta en balans i livet.

Dock upplever jag att boken är lite klyschig. Att gå från toppadvokat till att bli munk och bosätta sig i den djupaste skogen känns smått överdrivet. Personlig utveckling och livstilsförändringar kan ibland, och kanske oftast, bara handla om små förändringar. Varje positiv tanke du tänker och varje gång du ger dig själv tid till självreflektion är värdefull, utvecklande och kan vara den riktiga utmaningen. Det är inte alla människor som gör vad de vill och klarar av att helt låta bli att tänka negatia tankar.

Sharma tar upp väldigt bra övningar i boken så boken är definitivt läsvärd, även om den som sagt inte är min personliga favorit. Jag tror precis som bokens författare, Robin Sharma, att personlig utveckling kräver insikt, underhåll och utvärdering, där utvärdering innebär att man omprövar sina mål och prövar nya mål.

Frida och Isabell säger...

Boken blandar österländskt och västerländskat tänkande och boken sätter ord på det vi redan vet, nämligen att vilja, eftertanke och välmående är lika med framgång. Författaren pekar på att vissa vanor kan leda till självförverkligande. Vanor som att leva i nuet, positivt tänkande, att reflektera över sitt liv och dina vardagsvanor. Det är också viktigt för oss människor att ha drömmar och visualisera mål. Att förändra sitt liv är inget som är lätt och som man gör i en handvändning men det viktigaste, som vi menar, är att tro på sig själv och att se att ingenting är omöjligt.

Brittmarie säger...

Det var roligt att ni delade med er av era synpunkter och tankar kring boken och roligt att ni inte helt och hållet tyckte lika. Jag tycker själv att boken är intressant inte så mycket som en självhjälpsbok, för det krävs mycket mer än en bok till det. Men boken visar att det näst intill omöjliga är möjligt även om det i det här fallet är ett stort hopp mellan det möjliga och omöjliga. Och sådana språng kanske inte förekommer så ofta i levande livet och kanske inte heller är eftersträvansvärda. Boken kan inge hopp och ger absolut en positiv känsla och energi. Den kan även fungera som en liten hjälp på vägen när man är inne i processen att göra en förändring i sitt liv. Det kanske inte är omöljigt, det kanske kan var möjligt.

Avslutningsvis - Även en tusenmilafärd börjar med ett steg.
http://www.hrcenter.se/privatpersoner/samtal

Jag tar gärna emot personer som vill ha/behöver samtalsbehandling och/eller samtalsstöd

Konsten att leva innerligt

Konsten att leva innerligt

Vad är meningen med livet? Du kanske någon gång har ställt dig den frågan? Vad fick du för
svar? Den frågan ställde även Kierkegaard. Han frågade och ägnade dessutom sitt liv åt att söka svaret på den frågan. Svaret som Kierkegaard kom fram till finns i boken ” Konsten att leva
innerligt”, som är skriven av Ann Lagerström (frilansskribent, föreläsare och ledarskapskonsult) och berättad av Ted Harris (teologie doktor, präst och Kierkegaardforskare)

Kierkegaard ansåg att det var livsnödvändigt att ha en mening med livet. Han menade att alla
behöver en livsåskådning, något som får oss att gå upp på morgonen, som ger perspektiv på tillvaron och kraft att leva. Utan det tappar vi fotfästet och blir tomma inombords. Dessutom trodde Kierkegaard att livets mening var individuell, ingen annan än du kan formulera den. ”Det är ditt liv och din mening och därför är det bara du som har ett svar.”

Hur gör man för att förstå sig själv och hur gör man för att formulera en egen mening med livet, var frågor som Kierkegaard ägnade sig åt. Han kom så småningom fram till en väg med tre stadier (sinnlighet, innerlighet och andlighet) och nio steg. De nio stegen växte fram ur hans eget liv när han brottades med de existentiella frågorna. De nio stegen går ut på att lära sig leva innerligt. ”Att leva innerligt, säger Ted, innebär att ta livet och dig själv på yttersta allvar.” ”Att ömsint betrakta verkligheten, både den inre och den yttre, och i varje stund försöka förstå hur allt hänger ihop. Glöm alla måsten, allt det som andra påstår är sant och fundera över vad du själv känner och tycker: Vem är du bortom alla föreställningar? Vad ska du använda dig själv till? ”

Jag kommer ihåg när jag såg Britain’s Got Talent och Susan Boyle äntrade scenen. Hon var
osminkade och ostylad och juryn frågade henne med en nedlåtande ton ungefär så här ”…vad har du för dröm?” Och hon svarade: ”Jag vill bli en professionell sångerska”. Och vilken förebild har du, frågade jury i samma nedlåtande ton och fick även publiken med sig på detta cyniska skådespel? Elaine Paige, svarade hon. Juryns och publikens minspel talade sitt tydliga språk. Susan sjöng "I dreamed a dream" så hela salen blev mållös och fick 'ståpäls'. Ovationerna som följde ville aldrig upphöra. Numera är hon en etablerad sminkad och stylad artist.

” Jag, Soren Kierkegaard, behöver inte söka meningen med livet utanför mig själv. Jag behöver inte följa några auktoriteter eller tro på någon lära. Jag kan själv bestämma vad som är rätt och vad som är fel. Sanningen om mitt liv går inte att hitta någon annanstans än i mitt eget liv.”

Lever du det liv du är ämnad att leva eller följer du bara med av gammal vana, för att du blivit itutad något genom din uppfostran eller anpassar du dig för att inte vara utanför eller udda? Har du tappat bort dig själv genom att för mycket rikta fokus och uppmärksamhet på vad andra tycker och tänker i stället för att lyssna inåt och vara lyhörd för de signaler som kommer inifrån dig själv? Först när vi lyssnar till oss själva kan vi utvecklas.

Till er alla, som tillsammans med mig har tränat att lyssna inåt för att öka lyhördheten för de signaler som kommer inifrån oss själva, och alla andra så vill jag önska er ett Gott Nytt År.

Gapar arbetslivet efter för mycket?

Foto - John Kasawa/freedigitalphotos

Maria Löfgren Martinsson skriver i sin avhandling Högre utbildning och arbete med personal- och arbetslivsfrågor - om professionalisering och utveckling av anställningsbarhet (2008) om det kompetensgap som finns mellan nyutexaminerade personalvetare och arbetslivet. Maria Löfgren Martinsson vann Magnus Söderström-priset i år och som delades ut under personalvetardagarna i Växjö. Magnus Söderström är professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet och rektor emeritus vid Växjö universitet och var den första att få priset som årets personalvetare. Det är han som har fått namnge priset. Hans forskning behandlar området pedagogik och organisationsteori, samt utbildningsplanering, personalfrågor, ledning och ledarskap.

Vi, Frida och Isabell, tycker att Marias avhandling är intressant eftersom den tar upp en frågeställning som vi själva funderar mycket på just nu. Vi avslutar snart våra studier och ska ut i arbetslivet och undrar förstås om våra kunskaper och vår kompetens kommer att kunna matcha de krav och uppgifter som arbetslivet ställer.

Maria tar i sin avhandling upp frågan om det finns en överensstämmelse eller ett kompetensgap mellan vad den högre utbildningen fokuserar på och vad marknaden förväntar sig av de som kommer ut i arbetslivet. När vi, Frida och Isabell, läser platsannonser inom vårt område kan vi notera att man i de flesta fall efterfrågar någon form av praktisk erfarenhet inom personalområdet. Lyckligtvis så ingår en viss praktik i vår PA-utbildning under vår sista termin här på Linnéuniversitetet. Det är visserligen en blygsam erfarenhet men ändå någon och en början. Näringslivet menar att den högre utbildningen i högre grad bör anpassas till de krav och färdigheter som arbetslivet ställer på nyutbildade akademiker. Under vår praktik så hoppas vi givetvis kunna se och lära oss mer om vilka dessa krav och färdigheter är. Vi hoppas då få svar på frågan: "Gapar arbetslivet efter för mycket, eller?"

Vi hoppas och tror att arbetslivet ändå kan ha stor nytta av vår utbildning och den kunskap som vi fått genom den. Vi har lärt oss om problemlösning, projektarbete, kritiskt och analytiskt tänkande och förhållningssätt, hitta källor och i källor, läsa, förstå och tillämpa lagtexter m.m., vilket vi tror kan vara värdefullt och användbart i arbetslivet. Vi utbildas även för att, som vi ser det, på sikt kunna växa in i större arbetsuppgifter som HR-chefer, HR-strateger, egenföretagare och liknande. Vi ser en stor fördel med den inbyggda praktikperioden, då vi bygger en bro mellan näringslivet och den högre utbildningen. Det kan också ses som ett svar på att möta arbetslivets krav. Det kanske kan vara på sin plats att utöka denna praktikperiod till att omfatta en hel termin. Brittmarie berättade att när hon gick PA-programmet i Stockholm så var utbildningen på 3½ år och att det ingick en hel termins praktik. Vilket i hennes fall ledde till en fast anställning på praktikplatsen.

Den som vill fördjupa sig ytterligare i dessa frågeställningar kan läsa Maria Löfgren Martinssons avhandling - Högre utbildning och arbete med personal- och arbetslivsfrågor - om professionalisering och utveckling av anställningsbarheten (2008). Den går att ladda ner.

Så frågan är: "Kommer vi att kunna svara upp mot det arbetslivet gapar efter?"

Nästa inlägg handlar om - Konsten att leva innerligt.

Samarbete och gästbloggare

Frida Ellingsen och Isabell Thorman

Jag har inlett ett samarbete med Isabell Thorman och Frida Ellingsen, som studerar vid Linnéuniversitetets personal- och arbetslivsprogram och sitter som ordförandepar i PAX utbildningsförening. Ni kommer att se dem framöver här på bloggen där de varannan vecka tillsammans med mig kommer att hålla er uppdaterade om olika HR-frågor, ge er inblickar i aktuell forskning, presentera intressanta uppsatser, delge er våra kunskaper och erfarenheter, ge lästips på böcker och artiklar och allmänt bara dela med oss av våra funderingar kring olika HR-frågor.

Här kommer deras första inlägg där de presenterar sig.

Vi är två studenter som läser femte terminen vid Personal- och Arbetslivsprogrammet, PA-programmet, med inriktning arbetslivspedagogik. Just nu är vi i full gång med vår kandidatuppsats, vilket är både intressant, givande och utmanande. Under vår sjätte och sista termin kommer vi att läsa en tio veckors kurs om Human Resource Management och Human Resource Development för att sedan under terminens tio sista veckor ge oss ut på praktik. Under denna termin kommer många frågor och tankar att väckas då teori och praktik möts och vi så småningom lämnar studietiden för arbetslivet. Det kommer vi självklart också att berätta om och vad som finns i tankarna på en personalvetare inför slutspurten.

Inom vilka områden ligger då vårt största intresse?

Personalvetaryrket är en intressant bransch som har många olika och spridda inriktningar men självklart finns det ämnen som vi finner extra intressanta. Kompetensutveckling och hur man skapar friska organisationer är ämnen som ligger oss varmt om hjärtat. Vi kommer att skriva om hur man rekryterar, utvecklar och behåller kompetens genom kompetensförsörjning.

Vi kommer att gästblogga varannan torsdag och nästa inlägg kommer den 15 december. Vi ser framemot samarbetet med Human Resource Center och att få dela våra tankar med er. Missa inte nästa blogginlägg då vi presenterar lästips NR ETT.

Min slutkommentar

De ska bli extra intressant att få Isabells och Fridas tankar och funderingar och även idéer kring några av de utbildningar som Human Resource Center erbjuder, nämligen

- hälso- och relationsorienterat ledarskap

- psykosocial arbetsmiljö

- medarbetarsamtal och svåra samtal

- stress och stresshantering

- alkohol och drogfrågor.

http://www.hrcenter.se/foretag-organisationer/utbildning-forelasning

IQ, EQ och SQ

Jag har haft utbildningar i veckan och rubriken var personalfrågor. Rubriken var allmän och vid och gav därmed stort utrymme för mig att forma innehållet. De kom att handla om att rekrytera personal, leda personal, få personal att trivas och utvecklas och om vilka chefer/ledare som gör det bäst.

Chefer måste kunna vara både både chef och ledare men mer ledare än chef i dag. Att vara chef är en position och att vara ledare är ett förhållningssätt. Som chef ska du sätta mål, stå för fakta och information, kunna avtal och lagar, stå för struktur och ordning, styra med pengar och budget, alltså stå för sakfrågorna och styra m.m. Många av dessa frågor är IQ-frågor som ställer krav på logiskt tänkande.

Men som ledare är det alldeles nödvändigt att ha andra förmågor också. Och grunden för allt är att man har en god självkännedom. Först lära sig styra sig själv sedan styra andra. Som ledare ska du förstå vad som händer i samspelet mellan människor, kunna hantera konflikter, förstå problem, få samarbete och relationer att fungera, förstå andra och skapa en atmosfär som gör att personalen utvecklas och trivs. Dessa frågor ställer krav på känsla, engagemang och kunskap om mänskors beteende (Emotionell och Social kompetens - EQ och SQ)

I dagens SvD läste jag om Avanza Banks nye VD i "Tränad på toppen". En chef behöver inte vara bäst på allt, säger VD:n, och inte heller kunna allt. Vidare säger han att en chef bör vara trygg i sig själv och veta vad han är bra och inte bra på. Han anställer personal som kan det han inte kan.

Under utbildningen pratade vi chef-/ledaregenskaper och vilka som är bra att ha för att vara en bra chef. Vi kom fram till följande: engagemang, tydlighet, bra på att kommunicera och skapa delaktighet, inspirerande och rättvis. Så en bra chef har personalen i fokus, förstår och kan sätta sig in i problem av olika slag, kan entusiasmera och utveckla, är engagerad och skapar trivsel. Varje mänska vill bli sedd och förstådd utifrån sig själv, ha frihet, vara delaktig och få bestämma.

I samma tidning läser jag också i " Tid för annat får alla att stanna" där man berättar om SAS Institute som den bästa arbetsplats i många länder. Företaget menar att produkten skapas i personalens hjärnor och därför krävs en stimulerande miljö med frihet och självbestämmande. Det är dessutom bra för affärerna.

http://www.svd.se/naringsliv/karriar/tiveus-pa-plats-som-ny-vd-pa-avanza_6552057.svd

Friska människor skapar friska och framgångsrika organisationer.

Hur lång tid tar det att förändra världen?

En dag när jag var på väg hem från kontoret så passerade jag en mamma och hennes två barn, jag utgick från att de var hennes. Det var en son och en dotter. Sonen kunde vara ca 5 år och flickan ca 3 år. De gick där och småpratade och så hör jag den lille sonen säga: "Vet du jag såg en flicka som ville ha en fotboll" och efter en kort paus "Och en pojke som ville ha en docka." Jag hade gärna velat stanna upp och höra mammans svar eller kommentar men det hade verkat konstigt om jag bara hade stannat upp så där. Så mammans svar hänger fortfarande i luften. Hon kanske svarade: "Oj, det var väl konstigt" eller "Tycker du det var konstigt?" eller något annat.

Redan pojkens funderingar tyder på att de traditionella könsrollsmönstren har börjat få fäste i honom. Han ser redan att flickor/mammor/systrar gör och leker på ett viss sätt och han ser att pojkar/pappor/bröder gör och leker på ett helt annat sätt. Vem har lärt honom det? Det är ju inte alltid vad jag som förälder säger som betyder något. Det är snarare mina handlingar som barnen lär sig av. Pojken är ju också en del av ett större sammanhang. Han lär sig på dagis, i lekparken, bland kompisar och allt som finns runt omkring honom i samhället.

Hur lång tid tar det att förändra världen? Hur lång tid tar det att förändra invanda och stereotypa könsrollsmönster? Det vet väl ingen men en sak är säker, att om man vill förändra världen så måste man börja med sig själv. Vad bär jag med mig, vad signalerar jag och vilka värderingar, attityder och förhållningssätt har jag. All förändring börjar med och hos mig själv.

Jag avslutar med att citera en del ur Michael Jacksons "Man in the mirror"

.....I'm starting with the man in

the mirror

I'm asking him to change

his ways

And no message could have

been any clearer

If you wanna make The World

a better place

Take a look at yourself, and

then make a change......

http://www.hrcenter.se/privatpersoner/samtal

Lila Hibiskus

....Då förstod jag, att det var precis så faster Ifeoma gjorde med sina barn; hon la ribban högre och högre, både i sättet att prata med dem och i vad hon förväntades sig av dem. Hon gjorde det hela tiden, övertygad om att de skulle ta sig över ribban. Och det gjorde de. Annat var det för Jaja och mig. Vi hoppade inte över ribban för att vi trodde vi skulle klara det, utan för att vi var livrädda för att inte klara det.....

Det här är dirket hämtat ur boken "Lila Hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie sidan 208. Jag tycker att just det här säger en hel del om vad boken handlar om. I boken möts två syskon med helt olika synsätt vad gäller uppfostran med helt olika sätt att förhålla sig till det som är främmande, olikt och annorlunda. Här möter vi den kärleksfulla och toleranta Ifeoma och den intolerante och tyranniske Eugene.

Men boken handlar framför allt om Kambili och hennes bror Jaja. Deras far, Eugene, är en aktad och respektabel man och fabriksägare och som fått pris för sina insatser för de mänskliga rättigheterna. Han skänker stora summor till enskilda och till olika välgörande ändamål. Utåt är det en man som många ser upp till men inåt, inom hemmets fyra väggar, håller han sin familj i ett järngrepp. Det är hans lag och ordning som gäller och minsta avsteg från den ordningen leder till bestraffningar. Han misshandlar både sin fru och sina barn. Inom hemmets väggar finns inget utrymme för fritt tänkande och fritt skapande utan allt är påtvingat, kontrollerat och styrt av fadern. Där finns ingen lek och inget skratt. Där förekommer inget middagsprat, inga diskussioner, man hör ingen uttala en åsikt, där finns inga meningsskiljaktigheter. Allt är på faderns villkor.

Så en dag, på grund av en rad omständigheter, får Kambili och Jaja bo hos faster Ifeoma och hennes barn. Här möter de en helt annan värld, betydligt enklare men mera livfull, mera högljudd, mera välkomnande, öppen och generös. Här hörs både sång, glädje och skratt. Här diskuterar man och pratar i mun på varandra. Här får Kambili och Jaja upp ögonen för en annan värld, som de inte vill lämna. Kambili och Jaja lär sig så småningom att hitta glädjen, skratten, lusten, längtan och kärleken.

Det är en mycket fin och målande berättelse om barn som blir utsatta för misshandel, intolerans, förtryck. Barn som inte får vara barn och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar utan blir pådyvlade ett liv med rädslan som följeslagare. Man blir livrädd för att inte klara av att hoppa över ribban. Där rädslan finns, finns ingen glädje och lust.

http://www.hrcenter.se/privatpersoner

Läs den! http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=Lila+Hibiskus&title=Lila+Hibiskus&fromproduct=False

Nu blommar linden

Varje år vid den här tiden åker tankarna automatiskt tillbaka till sommaren då jag gjorde min allra första cykelsemester och dessutom ensam. Jag hade bestämt mig för att cykla Gotland runt. "Men är det inte trist, tråkigt och förfärligt ensamt?", undrade många. Nä, varken det ena eller andra men visst ensam var jag ju men jag kände mig aldrig ensam. Visst hade jag många och långa stunder för mig själv och det gav mig mycket tid att fundera, tänka och bara vara. Det är nyttigt att stanna upp ett tag, att ta en paus från det invanda och bara vara med och i naturen. Ingen annan litteratur än min Flora och Fauna, karta och min tomma anteckningsbok. Floran och Faunan för jag hade börjat upptäcka att allt som växer har namn, så jag ville lära mig allt om Gotlands flora och fauna. Allt lyckades jag väl inte lära mig men en hel del i alla fall. På Gotland finns ju en hel del som inte finns någon annanstans. Kartan var bra för där fanns alla cykelvägar och natursköna vägar utmärkta. Anteckningsboken för att fästa ner mina tankar och funderingar och färdvägen dag för dag.

Då var ingen uppkopplad och nåbar jämt. Då gjorde man inga statusuppdateringar och sände live från sina äventyr. Nä, dem skrev man ner i sin anteckningsbok och förevigade med hjälp av kameran. Då gick man till telefonkiosken om man ville vara nåbar. Uppkopplad var man när man såg på teve. När tevesändningarna var slut så sa man god natt och gick och la sig. Nu flyter allt ihop och dag blir natt och natt blir dag. Då, inte forntid utan 1970-/1980-tal. Det har hänt en hel del de senast 20 åren.

Då, den sommaren jag fick lära mig hur linden ser ut och framför allt hur ljuvligt den doftar. Jag bodde på ett vandrarhem i Hemse och blev där bekant med en väldigt trevlig familj, som också var växtintresserad och mycket mera kunnig än vad jag var. "Kom", sa mannen, " så ska jag visa dig linden", som just då stod i full blom i den ljumma kvällen. Kvällen var magisk och jag blev helt tagen av den ljuvliga doften. Där jag kommer ifrån, norr om polcirkeln, växer inga lindar.

Vi har en lind på våran gård. Den har stått här i snart 20 år så den har hunnit bli rätt stor. Under linden har jag skapat ett grönt rum. Lindens grenar och bladverk bildar rummets tak, blommor och buskar är rummets väggar och golvet har jag stenlagt själv. Där sitter jag och njuter av lindens doft. Och när linden blommat klart finns det annat jag kan njuta av. Jag sitter där i mörkret och lyssnar på rösterna jag hör på andra sidan vår höga häck. Jag syns inte från utsidan men jag hör det som händer där. Det är mysigt. Så ta vara på dina bara vara stunder och var du än är och just nu blommar linden.

Ställtid, bara-vara eller medveten närvaro

Är du en person som alltid måste vara tillgänglig, som aldrig stänger av mobiltelefonen, som alltid är uppkopplad, som aldrig säger nej? Då kanske det är dags att ge dig själv lite ställtid eller bjuda dig själv på bara-vara stunder eller varför inte bara vara lite medvetet närvarande i nuet. Hjärnan behöver lite ostörd tid för att fungera effektivare. Problemlösning, kreativitet och nytänkande kräver ostörd tid. Du behöver ge dig själv eller din hjärna tid för eftertanke och tid för att låta hjärnans undermedvetna arbeta.

Ställtid
Du står inför en stor, svår och viktig uppgift som du vet måste vara klar till en viss tidpunkt. Du skjuter upp det hela tiden och trots att tiden är knapp så väljer du att göra annat. I stället för att göra det du borde så börjar du städa, påta i trädgården eller något helt annat. När du är klar med städningen eller det du gjorde tar du itu med uppgiften. Och plötsligt så faller allt på plats, du vet exakt vad och hur du ska göra och du hinner dessutom bli klar i tid. Men vad var det egentligen som hände? Jo, du gav din hjärna lite ställtid, lite tid åt ditt undermedvetna att arbeta.

"Ställtid - det är den tid det tar att ställa i ordning, ställa till rätta så att man sedan kan börja göra något" - hämtat från Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid", sidan 37.

Bara-vara
Jag är uppvuxen med bara-vara stunder. Det var min mamma som lärde oss detta. Vi satt ofta i soffan i vardagsrummet timmarna mellan eftermiddag och kväll. Den stunden på dagen då dagen sakta övergår till kväll, då ljuset långsamt tonar ut och blir till skymningsljus. En magisk stund. Vi satt där tysta och lät tankarna vandra utan att fastna någonstans medan dagen sakta övergick till kväll. Vi lärde oss att stilla oss en stund, vilket jag är tacksam för. I dag försöker jag lära andra detta. http://hrcentersverige.blogspot.com/

När gav du dig själv en bara-vara stund? En stund då du bara sitter alldeles tyst och bara låter tankarna komma och gå utan att fastna någonstans?

Medvetet närvarande
Ta en promenad, gärna ensam, utan annat mål än promenaden. Upptäck vad som finns att upptäcka. Det finns mer än du tror. Ta hjälp av dina sinnen. Du kan börja med synen. Se på allt som dyker upp som om det vore första gången du såg det. Du är bara där du är, medvetet närvarande i nuet.

Utbildning för SKTF:are

Den 5 och 6 maj var det styrelseutbildning för SKTF:are från hela Halland på Grand Hotell i Falkenberg. Jag var där en halvdag den 5 maj och pratade om

- stress och stresshantering

- livsbalans och livsstil

- krav, kontroll och socialt stöd

- kidnappad hjärna - om beroenden

- bruk, riskbruk, missbruk

- komma på bättre tankar

- att vara här och nu

- förändringshjulet

- dialogen - samtalet

http://www.hrcenter.se/foretag-organisationer/utbildning-forelasning

Lyssna inåt

Veckans samtal - http://www.hrcenter.se/foretag-organisationer/samtal fick mig att tänka på historien om de små grodorna. Den är riktigt bra.

Om du vill förverkliga DIN dröm lyssna inåt och slå dövörat till alla som finns där ute och som har åsikter om allt och framför allt om DIN dröm. De som säger: "Det går inte." Tänk i stället: "Tänk om det går."

Använd din energi till att fokusera på det som är viktigt för dig. Om du använder energin till att fundera på vad alla andra ska tycka så läcker du energi och det finns till slut ingen energi kvar till dig och DIN DRÖM. Så gör som grodan som lyckades nå toppen.

Här är historien.

Det var en gång ett gäng grodungar, som ordnade en kapplöpning. Deras mål vara tt nå toppen av ett högt torn. Mycket folk hade samlats för att titta på kapplöpningen och heja på löparna.

Kapplöpningen började. Ingen av åskådarna troddee riktigt på att grodorna skulle klara av att nå toppen. Från publiken hördes: "Det kommer aldrig att gå! Det är alldeles för ansträngande!" Och "De kommer aldrig att nå tornets topp, det är alldeles för högt". Men grodorna fortsatte sin klättring och några grodor gav upp medan andra fortsatte sin klättring. Åskådarna skrek: "Det är alldeles för svårt! Ingen kommer att klara det!" Ytterligare några gav upp. Till slut hade alla grodor utom en gett upp. Den nådde toppen och stod som ensam segrare. Alla ville förstås veta hur grodan hade burit sig åt för att klara bedriften. En gick fram och frågade.

Grodan som vann var döv.

Sensmoral. Lyssna aldrig på människor som är negativa och pessimistiska och som säger att det inte går. De fråntar dig de finaste drömmar och önskningar som du bär.

Tänk på vilken kraft ord kan ha. Allt vad du hör påverkar dig. Lyssna inåt i stället för utåt.

Hjärnan minns

Hjärnan minns allt som du lärt dig. Efter att inte ha stått på ett par skidorpå ca 10 år kastade jag mig utför branterna på Dundret på ett par hyrda carvingskidor - http://youtu.be/lcSY-MOUbMs